Så står det på en Mat, pyssel & mys tidning jag köpte i dag samtidigt som jag handlade hotdog-ingredienser i snabbköpet. Barnbarnen behövde hämtas från skolan, föräldradubbelbokning, och efter skoldagen är man gluphungrig.
Igår packade jag ner rostebröd, vadd och Drömhem & trädgårds julförberedelsenummer i köpkassen.
Jag kan inte motstå dem, julmagasinen.
Långsamt och njutningsfullt bläddrar jag. Hemmen är perfekt dekorerade, brasorna flammar, man har tända ljus i granen. Galenskap och utopi. Malin och Johans kulturhus av trä skulle ha brunnit upp flera jular sen om man eldat på detta viset.
Men det är skönt att skåda på fotografier.
Sen är det maten. Man bakar eget knäckebröd, lägger in sill och smaksätter glögg, varje år med nya trendiga kryddor. Det ordnas öppet hus för alla vännerna, det packas julklappar i papper som matchar band och julpynt, man pysslar egna julkort.
Man stökar och bökar något så kolossalt att man på något sätt gör det för min del också. Jag behöver bara luta mig tillbaka i länstolen, njutningsfullt läppjande på köpeglöggen – och få min beskärda del av de perfekta julförberedelserna.
I varje jultidning med självaktning finns också reportaget med en rubrik av typ ”Det går att fuska till jul”. Där hittar man genvägarna till illusionen av den underbara julen. Sen pratas det mycket om pyjamasdagen, juldagen då man bara tassar omkring och tittar på julklappar, plockar fram delikatesserna från gårdagen, spelar sällskapsspel och myser med familjen.
Kändisarna berättar om sin julafton från morgon till kväll. Beskrivningarna är identiska, också från år till år. Är tidningen finsk tycks bastun och besöket vid släktgravarna utgöra ett mer dominerande inslag. Kyrka talas det rätt lite om överlag.
Egentligen har tidningarna väldigt lite med min egen jul att göra. Utom i det stycket att det definitivt hör till min julsäsong att stornjuta av dem. Det skulle aldrig nånsin falla mig in att koka knäck eller baka ett pepparkakshus. Men det är väldigt roligt att andra kan och gör det. Och delar med sig i glossiga fotografier.
”Det är något väldigt fint med vår kärlek till traditioner”, puttrar Amelia Jul:s chefredaktör i tidningens ledare. Ja visst är det! Särskilt som traditioner kan defineras precis hur som helst, nuförtiden.
Ledaren avslutas med en uppmaning till oss läsare att mejla till tidningen om vad man vill ha mer eller mindre av i nästa års nummer av jultidningen. Låt gå i samma banor bara, säger jag. Konceptet är oslagbart.
Skulle emellertid (givetvis inte mellan de glansiga julröda pärmarna) gärna läsa en ingående vetenskaplig studie om julmagasinens etnografi. Själv kan jag inte se neutral-kritiskt på fenomenet. Men som intervjuobjekt skulle jag gärna ställa upp!
Carola Ekrem 