Så har födelsedagen dragit mot sitt slut. Mulet, med undantag för en blek solglimt under vår pick-nick på gården. Gårdsbolaget har i sin godhet satsat på en präktig utegrill – men det är bara två vilda finlandssvenskar (som saknar stuga) som använder den. Liksom i dag – det grillades underbara ting som mozzarella-tomatkorvar och haloumi-zucchiniknyten, majs och hotdogs.

Födelsedagsbarnet kunde glädja sig åt åt blombuketter och fina kort barnbarnen fixat, en flott blus med tillhörande örhängen. smarrigt vin, ett litet växthus att odla örter i och en iPad. Det är maken som tycker jag skall vara en tekno-mommo i tiden – och det är jag honom tacksam för.

Firandet fått ett nytt stuk i dag. Bara ett traditionellt födelsedagskort damp ner i postlådan och ett sms i den nyinköpta lite väl invecklade telefonen. Men tekno-mommon har istället glatt sig åt tiotals Facebook-hälsningar – från sju länder.

Som allt liv i dag sker också födelsedagsfirandet i två dimensioner – realtiden och den virtuella världen. Jubilaren har ständigt ett öga på hyllningarna som via datorn, iPaden och telefonens Facebooksida flyter in och lyser upp dagen. Sen måste ju det reella firandet fotograferas och laddas in och bilderna lagras och läggas ut – det är ett evigt klickande och ett ständigt bestyr vid sidan om tårtbakandet och salladshackandet och bubbel-drickandet.

Världen i dag är så stor, så stor och vi lever i kontakt med stora delar av vårt samfällda kontaktnät genom tiderna – på ett sätt som kanske inte är så djuplodande – men icke desto mindre hjärtvärmande.

Nu skall jag klicka in en bild av den lilla skaran som i den reella världen samlades runt födelsedagsbordet. Och alla ni som hälsade mig i Facebook skall ha en stor kram! Det var himla roligt att höra av er, minnas er – och märka att ni minns mig!