”Vad i fridens namn skall jag blogga om i dag”, klagade jag för maken. ”Det är som uppsatsskrivning”, undervisade lärarmaken. ”Man väljer ett tema och bara sätter igång”. Javisst ja.

Och en titt i källan till all visdom, Facebook, gav dagens uppslag. I vännen Maria Stens status förekom ett citat som egentligen väl formulerar  tankar jag haft de senaste dagarna: ”Det är en fröjd för ögat att se att det finns så många vackra saker i världen som jag inte behöver”. Efter lite gillanden och halvgillanden komprimerades det i loggen till ”att njuta utan att köpa”. Precis min point!

I helgen har jag haft förmånen att gästa en väninna på en mycket speciell ö i Finska viken, Tammio. Bosättningen har rötter från 1300-talet erfor jag, idag har ön bara några året-om boare, men en 200-hövdad sommarbefolkning som slår sig ner i sina ärvda vackra trähus som kantar gräsbevuxna gränder och stigar. En osannolik idyll där forntid och nutid tar varann i hand. Ett tag sen gjordes TV:s populära Antikprogram här – för forna föremål finns det gott om. Alla med historia, alla högt älskade och vackert placerade i atmosfär-rika rum – det kan inte ha varit mödosamt för programmakarna att få ihop det avsnittet av serien!

Och där fick jag alltså vistas några dagar i allt det sköna och gröna. Som redan tidigare påpekats äger jag ju själv varken stuga eller tomt, ej heller  har jag välsignats med speciellt många ärvda klenoder. Jag har funderat över orsaken till att just mina förfäder inte lyckats skrapa ihop det minsta lilla arvegods. En förklaring inbillar jag mig vara att de flesta var hantverkare av något slag.

Vi har farmorsfar smeden, morfarsfar kammakaren, mormorsfar skomakaren, farfar byggmästaren, morfar appreturmästaren – folk som jobbade lite här och där och inte nödvändigtvis slog rot så effektivt. Resten av gänget var torpare och drängar och fabriksarbetare som knappast ägde så mycket i denna världen. De fåtaliga föremål som finns kvar vördar jag däremot med stor ömhet!

I helgen märkte jag åter en gång att det räcker långt att få ”njuta utan att köpa”. Jag har tydligen i generna att färdas genom livet med ganska lätt bagage. Men nog är det en stor fröjd med andras arvegods och ägodelar – som jag visserligen inte behöver, annat än till lisa för själ och öga!

Ovan lagrar bloggaren sköna reseminnen att njuta av – i bildform.

Annonser