I umgänget med barnbarnen ingår mångahanda sysslor. Ändå har läsandet av böcker en orubbad position i dagsprogrammet.

Hemma hos mommo finns ett rejält bibliotek böcker från mors och mormors barndom. Sakteligen överförs de till fröknarna T och S egna bokhyllor, men en del blir kvar här med tanke på gemensamma lässtunder. Man kan konstatera att det finns litteratur som roat tre generationer damer i familjen: Astrid Lindgren (hela produktionen är ju i sin egen särklass), Elsa Beskows bilderböcker  och Bröderna Grimms sagor. Morfar, mor och flickorna älskar åter Rasmus Nalle och hans märkliga (lite monotona), men hjärtvärmande öden.

Flickorna har med glädje tagit över mammas Pettsson-böcker, Inger och Lasse Sandberg (Tummen och Lilla spöket Laban) är också slitstarka namn, samt Barbro Lindgren (Vilda bebin) – allt vad de hette, böckerna som kom ut på 70-80-talen.

Sen har vi konstaterat att det finns böcker som bara håller två generationer. Min egen mamma och jag själv älskade Lisa Eurén-Berners ”Fröken Sprakfåle”-böcker, medan dottern tyckte de var urmodiga. Merri Viks Lotta-serie har dottern och jag gemensamt – men jag tvivlar på att T och S lägger upp dem på favoritlistan. Inte brydde sig dottern nånsin heller om min barndoms absoluta favoriter – Enid Blytons Fem-böcker.

När dottern var ung samlade hon på Francine Pascals Tvillingböcker – en bokserie som bannlystes från vissa bibliotek. Nån höjdar-litteratur var det väl inte, knappast tidlös heller, men nog fick de klatschiga volymerna barnet att läsa. Just nu samlar fröken T på böckerna i serien om LasseMajas detektivbyrå. Dom är många – och roliga också för mommo.

Det var min mammas tanke att barn skulle få alla böcker dom önskade. Sin dotterdotters bibliotek lade hon grunden till den första julen då den 1½ månader gamla tösen fick Madicken och Bröderna Lejonhjärta till present. Det är ju underbart att man kan få låna böcker – men de bästa vill man äga. Den filosofin vet ju alla leder till välfyllda bokhyllor.

Nu blir jag så sugen på att läsa min bästa flickbok genom tiderna. Den heter ”Stina och jag” och är den omsider välkända barnboksförfattarinnan Marita Lindqvists första bok (utkommen 1955). ”Stina och jag” utspelar sig i ett finlandssvenskt Helsingfors – med hög igenkänningsfaktor för en flicka född 1954. Mitt exemplar av boken har mycket speciellt omslag. Dottern tyckte det var synd att den av allt mitt läsande tappat  sina pärmar – och tillverkade ett nytt pappomslag, med egenhändigt designad pärmbild. Ni kan tro att den boken är mig kär!