Eftersom denna tradiga tisdagskväll domineras av matlagning och skåpstädning får väl bloggen handla om det också. Hösten är för mig en uppröjningens tid – lite som en långt utdragen period av julstädning. Eller var det i alla fall när jag var yngre och raskare. Nu i början av oktober borde jag redan ha dammtorkat bokhyllorna, tvättat fönstren och bytt papper i köksskåpen. Men så här långt har jag hunnit: ett stycke köksskåp och en låda.
Jag plirar beundrande in i skåpet med jämna mellanrum, men fler skåp har det inte blivit än. Det sparsmakade köksinnehållet är en följd av uppröjningen i samband med fjolårets rörreparation. Det har blivit lite feng shui över kökssortimentet om man får säga så. Jag skulle vilja ha nya grejer – när vi byggde bo i ungdomen övertog vi en massa kärl och kastruller av välvilliga släktingar – nu i medelåldern skulle jag vilja ersätta dem med grejer jag valt själv. T.ex. fattade jag under vår tripp till Berlin varmt tycke för en av kaffekokarna i raden nedan. Den gulliga som sticker ut, förstås. Den rymdes tyvärr inte med i packningen.
Med den lön jag har står emellertid valet mellan att resa och att samla klenoder – och då vinner resorna alla gånger. Man får hoppas prylarna håller ihop. En ny espressokokare har jag t.ex. inte råd med. Den fröken T omfamnar på bilden har väldigt många år på nacken – och hoppeligen fler till. (Som synes är köket lekplats för T och S också).
Det här blev en rysligt virrig inredningsblogg, märker jag. Råddig som hushållet självt. Få se om jag kan få lite fart på mig nu – efter en styrkande kopp espresso. Ja, talesättet om ordningen och redan som fick sin lön – det var ju farmors eviga visa det. Gissa om det sken och blänkte i det hushållet! Inte fick jag sitta på arbetsbordet och dingla med benen heller …
Carola Ekrem 