Bokmässan i Helsingfors satte igång i dag. Det betyder att min arbetsplats är ganska tyst några dagar. De som inte tjänstgör i Svenska litteratursällskapets mässavdelning får nämligen 4 gratisbiljetter och det är fritt fram att förflytta sig till mässan m.e.m. permanent. Jag tassade dit genast när dörrarna öppnades i morse.

Bokmässa, ja mest. I Helsingfors har man emellertid kombinerat böckerna med en år för år större mat- och vinavdelning. Perfekt, egentligen, allt det bästa livet har att erbjuda på ett och samma ställe. Och vilken turistresa man kan göra till priset av en mässbiljett! Högst varierande produkter saluförs: en stor avdelning erbjuder tiotals olika cheddarostar och fudge-godis straight from Britain. Man har rullat in enorma Parmesanostar som den italienska försäljarskaran serverar smakprov från, karelska bagerier saluför ett rikt sortiment piroger med exotiska namn sida vid sida med eleganta franska kex-fabrikörers bakverk, det finns berg av korvar från olika håll i Europa … Man blir garanterat mätt bara av en provsmakningsrunda, men dottern (som gjorde inslag för morgonradion) och jag lunchade raskt på sushi – man kunde också ha valt grekiskt, eller kanske smaskat i sig en skiva kalakukko suoraan Kuopiosta.

Efter ett besök på matmässan är man väl skickad att tackla det egentliga temat: böckerna. Oändliga mängder författare presenterar sina verk vid mindre och större scener – och jag tyckte nästan alla verkade ha ett trevligt antal åhörare redan på morgonen. Jag är väldigt känslig för det där, och alltid redo att slå mig ner om någon talare verkar ha lite knaper publik.

Som jag redan nämnt i denna spalt minns jag alltid hur det var då jag presenterade en bok på Göteborgs bokmässa och 3 män  satt i publiken: maken, förlagschefen och en liten gubbe som snart avlägsnade sig. Hemskt var det. Mitt andra talarminne från Göteborg är inte bättre. Jag hade placerats i en sal invid det utrymme där succéskribenten Owe Wikström framträdde. Gissa vart folkströmmen vek in … Så jag önskar alla talare många och engagerade åhörare!

Förmiddagen var lugn och trivsam, man träffade som vanligt många bekanta – vi finlandssvenskar snurrar ju mest runt i ett rätt litet område där de finlandssvenska publicisterna och förlagen håller till. Mässan är därmed också en familjär upplevelse.

För att vara en minoritet på 300 000 ger vi finlandssvenskar nog ut vansinnigt mycket böcker. Själv tassade jag tillbaka till jobbet för att fortsätta knoget med några verk jag hoppas kunna saluföra på kommande bokmässor vad det lider.

När jag vandrade hem såg jag författaren och professorn Lars Huldén slå sig ner på en stol vid Totti-scenen. Det var nonstop sagostund på gång och författarkollegan Irmelin Sandman-Lilius läste ur sin produktion. Det såg mysigt ut!

En vilsam turistresa till kulturella och kulinariska upplevelser, alltså. Men i helgen ökar tempot, det blir trångt kring mässborden och Knausgård dyker upp på arenorna. Då stannar denna gumma hemma.

Annonser