I dag är det tisdag och Svenska dagen och valdag i USA och Surpuppornas jubeldag. Den sistnämnda  firas åtminstone  i den Ekremska klanen. Jubeldagen infaller sporadiskt,  och sällan firar flera familjemedlemmar den samtidigt. Men så var fallet i dag. En riktig mega-jubeldag.

Bloggaren var sur redan på morgonen. Det var mörkt, motigt, fortfarande hest och snörvligt. Ingenting speciellt inträffade under arbetsdagen. Men bloggaren var ändå sur och omotiverad.

Dottern ringde. Hon var förkyld och sur av olika anledningar. Vi ventillerade surheten i största samförstånd en stund, för vi var ju inte sura på varandra.

Sen sammanträffade bloggaren med maken. Han var sur på allehanda. Sen blev vi ännu surare tillsammans för att vi fick köa oändligt hos teleoperatören. Det var en käring (alla kvinnor är jävla käringar en sur dag) som i oändlighet valde fodral (!) till sin mobiltelefon och krävde den enda kundbetjänarens odelade uppmärksamhet.

På surpuppornas jubeldag knuffar alla mötande fotgängare till en och det blir ständigt rött ljus i trafiken vid de övergångar man skall använda. Rött ljus som hakar upp sig.

Surpupporna skulle pigga upp sig med en bit mat och ett glas vin. Först på den sjätte krogen rymdes vi in. (När har tisdagen blivit en sådan äta ute-ta en drink dag?)Vi fick vänta 50 minuter på våra enkla tapas-tallrikar. Då de anlände motsvarade en av portionerna inte beställningen.

Nu kommer det nog ingen buss, morrade maken, där vi stod och huttrade i isregnet. Men se det gjorde det. Och nu är snart Surpoppornas jubeldag till ända. Jag undrar om det hela beror på att vi steg upp med fel fot först i morse. Nästan alla som svarade på min frågelista om ”Tur, tydor och trolldom” var övertygade om att dagen är förstörd om man börjar den på vänster fot. Så för säkerhets skull skall jag vara påpasslig i morgon. För Surpupppornas jubeldag är en riktigt eländig kalenderdag!

Annonser