Veckan fylls av en massa programnummer med dubbla egenskaper. Jag tenderar som vanligt luta åt den pessimistiska tolkningen av det hela:

1. det är trist att min gamla ögonläkare inte tar emot längre, men lugnande att den nya tolkade min glaukom-sjuka ungefär likadant

2. det är roligt att så många anmält sig till vårt seminarium om frågelistor i helgen, men jobbigt att få ihop ett dugligt föredrag som inte skämmer ut ”värdshuset”

3. det är bra att min gamla tandläkare har kommit in i företagstandvårdssystemet, men eländigt att hon hittade mycket skumt i garnityret som måste belysas av en rejäl röntgenbild

4. det är härligt att vi planerar åka till London hela familjen, men det är oroande att fem personer borde vara friska och krya vid den tidpunkten

Ja så där håller det på. Aldrig är livet bara roligt. För det mesta är det otroligt oroligt.

Annonser