Ibland ser man i veckotidningarna reportage där kvinnor frågas: vad har du i din handväska? För det mesta är det ju ungefär samma grejer, plånboken, mobiltelefonen, nycklar, en almanacka, spegel och läppstift, näsdukar. Hos mig ser det ut såhär:
Ett enda kaos, och oftast får jag hälla ut alltsammans för att hitta något i det svarta hål som är min handväska (oavsett hur fiffigt denna är uppbyggd med olika fack och avdelningar). Det är lite underligt för jag har ju egentligen en arkivarbetares ordningssamma sinne. Ja, ifråga om allt annat utom handväskan. Det tycks vara omöjligt för mig att lägga tillbaka busskort och nycklar enligt något system, eller att samla kvitton och räkningar. Allt är i en enda röra och i detta fall lär sig den gamla hunden definitivt aldrig sitta.
Detta är f.ö. en källa till eviga gliringar från makens sida. Kvinnor och deras stora väskor – alla dessa prylar – och allt detta krafsande på jakt efter något i väskans djup.
Och jag hävdar alltid detsamma till svar: vem har alltid med sig näsdukar och våtservetter och huvudvärkstabletter t.ex. Sånt varje sällskap i farten har nytta av. Ja inte är det han.
Det är jag – bara jag får krafsa i väskan en stund …
