Årets förejuls-resa till London står för dörren. Familjetraditionen fick sin början dryga tiotalet år sen då jag fick ett pris för en av mina böcker. Summan räckte precis till en julresa för familjen (och en liten fin äppeltavla av Olavi Hurmerinta för att något bestående minne skulle bli kvar).

Sen dess har London stått på önskelistan varje jul, och färden har anträtts rätt många gånger. London har blivit en julsymbol i huset, vi har också tagit till oss ett antal engelska julseder som christmas stockings, champagne på julafton, christmas crackers och en och annan mince pie.

I år åker 4 vilda kvinns och en morfar. På programmet står baletten Snögubben, dinosaurierna på Natural History Museum (fröken S och mofa), megashopping (mor E), lagomshopping (fröken T) och julgransbeundrande (mommo). Mest ser S fram emot chipspicknick på hotellrummet – och det roligaste är ju faktiskt bara att vara tillsammans. Vilket inte alltid är genomidylliskt – S har dramatiska surarperioder ibland och T hostar så mofa knappt kan sova. Men det är hög mysfaktor i trängseln och bråket. I alla fall.

Nu är jag i transittillståndets oroliga fas. Då jag önskar vi alla fem friska och krya snart sutte i flygfältets kafeteria, med incheckning och säkerhetskontroll bakom oss.

Snart är dock en annan plåga, packningen i skick. Har packat mommos kappsäck. Och mofas.

20121205-123934.jpg