Egenligen är resandet en möda. Ett enda svettigt köande och bärande och väntande och passande och oroande. Inget är säkert och avslappnat.

Paraplyvagnen som skulle göra det enkelt att besöka många ställen relativt fort anlände jämnt två dagar efter resten av sällskapet till London. Ho vet vilka extraresor den gjort. Lilla S har fått anstränga sig till det yttersta och har också vandrat och knogat så mycket man kan hoppas. Hon är mer flanör än sprinter i livet.

T har däremot alltid varit en exceptionellt rask vandrare, hon skuttar från event till event kan man säga. Fram har vi alla kommit – och egentligen var bristen på vagn en rolig ursäkt att åka taxi. Vilket gjorde att man såg mycket mer julilluminationer – och så väldans dyrt är det egentligen inte.

Vårt tema denna gång har på något sätt blivit drottning Victoria och hennes Albert. T älskar en romantisk historia och har glatt sig åt det såta parets närvaro i form av Albert Memorial, en utställning om deras julfirande i Windsor palace (tack för införandet av julgranarna Albert!) och Alberts storstilade gravmonument. Den trista historian om prinsessan Diana bröt hon av direkt. Och hjärtskärande är den ju också ur barnsynvinkel. Sen har man ju fixat till en stenkul lekpark till hennes minne i Kensington Gardens – den gick hem direkt.

Barn på resa skall ha både program som är skräddarsytt för dem själv och evenemang som kan göras intressanta för alla åldrar. Allt skall inte vara färdigtuggat.

Värt svetten och mödan är resandet utan vidare. En liten vilopaus behövs dock för uppladdning av batterier och vila av ben. Just nu snarkar några i rummet, men strax får jag larma till: opp hela konkarongen, annars stänger Winter Wonderland i Hyde Park!

20121207-155546.jpg