Julen är här och lyser frid på jorden, som det heter i julsången. I den där man också sjunger ” för den som inte finns hos oss, tänder vi nu ett bloss”. Tände bloss för våra bortgångna, begravda på annan ort, det gjorde vi i dag. I Tavastehus finns graven där den lilla familjen Oskar, Hilda och döttrarna Eva och Rachel vilar. Fast jag förstås tror dom egentligen befinner sig i andra sfärer. Men tända ett ljus, det är en vacker sed. Barnbarnen var med och funderade över personerna som var gammelgammelmofa och -mommo, gammelmommo, och gammelmoster ur deras perspektiv. De bar högtidligt fram varsitt gravljus och lade tillsammans ner en granriskrans med glittrigt band. Mamma Rachel älskade bling-bling.

På resan norrut nådde vi en punkt där jag hajade till. Just här grabbade jag så många julaftnar (inte så länge sen faktiskt) mobilen, och meddelade som överenskommet: ”Vi är i Janakkala nu”. ”Då sätter jag på kaffet, välkomna”, svarade moster. Sen blev det kaffe, vi lyssnade på tolvslaget från Åbo och begav oss till graven med ljusen och anträdde med moster i framsätet färden ner för julfirande hemma hos oss.

Jag får en klump i halsen bara jag tänker på det. Hur viktig den där lilla seden var i mitt julfirande.

Många julsånger har elementet ”minnas dem som inte finns bland oss”. I en annan av mina favoriter, Koppången, sjungs det: ”Och jag vet att dom som har lämnat oss har förstått att vi är, liksom fladdrande lågor så länge vi är här”. Så vansinnigt vackert och sant uttryckt.

Jag har en klump i halsen också för en annan sak. I min närkrets kommer till följd av beslutsfattande jag berört i tidigare texter några att under mellandagarna kallas till samarbetsförhandlingar. Som det så falskt och hjärtlöst kallas. Tidpunkten är lika illa timad som ärendet var förberett.

Jultiden är en sådan röra av glädje och vemod och karneval och allvar att man knappt klarar av det hela. Lite stillhet och tystnad kan man kanske hoppas på. Som synes har jag köpt mig årets bokjulklapp – Ulla-Lena Lundbergs ”Is”, och något som passar därtill.

Välsignad jul, alla som läser detta!

20121222-202327.jpg