Mitt första halvår som bloggare är till ända. Bloggservicen har sänt mig årsstatistiken som inte är helt oäven. Men ett står klart: mest läsare har jag haft då jag skrivit sorgsna och dystra bloggar. Roligt var att det lästes mycket då jag skrev om den gripande Jonas Gardell-filmatiseringen som stod mitt hjärta nära. Men det är ganska kryptiskt detta med bloggar: hur kan nån veta att min blogg med namnet ”Ett beslut” var intressantare än andra inlägg med lika neutrala rubriker? ”Kyrka” kanske är ett sökord som lockar?
Just i dag domineras både Facebook och bloggvärlden av nyårssammandragen. Man skriver klokt och besinningsfullt, man drar ihop året i bild och text. Julbreven som kopieras och postas har flyttat in också i de sociala medierna.
Ofta är det ett retuscherat år man ser i dessa sammandrag. Såsom i fotoalbumen är det semestern och högtiden och livets gyllene stunder som präglar den dokumenterade bilden av det förgångna. Man fotar ju i allmänhet inte på sjukhus och i nödsituationer – ja utom min underbara dotter som delat med sig både alopecia-skalligheten och det jobbiga njuringreppet också i bildform.
Nyårskväll. Det smäller av raketer kring stugknuten. Jag är varm av en mugg glögg. Jag oroar mig lite för T som på blanka festkvällen fick spysjukan – kanske densamma som lillasyster hade på juldagen. Innan hon fick öroninflammation…
Några minnen i bildform vill också jag dela från året som gick. Bilder som symboliserar det viktigaste för mig i livet, kan man säga. Först en bild från dottern E:s och min resa till Berlin i maj. Årliga ”mammornas morsdagsresa”, detta år i glädjen över att njurproblemet var åtgärdat. Kaffe och bakelser i TV-tornet.
Sen några körväninnor på kyrkosångfestresa. Den kören finns tyvärr inte mera.
Resa med familjen, det roligaste av det roliga. Här på väg till Pafos i juni. 
Och utflykt med andra väninnor. Blir bara viktigare med åren att hålla ihop.
Och så kära gubben. På resa förstås, till Edinburgh.
Det var året i retuscherad form. I bakgrunden finns glädje, besvikelse och sorg i en salig röra. Men finns stöttepelarna där – då klarar man det.
Fortsätter väl blogga – det har liksom blivit en vana – eller en ovana.
Goda nya tider år 2013 tillönskas alla läsare!
Carola Ekrem 