Etiketter

,

Ett stadsmuseum för barn. 2012 blev det verklighet, på paradplats i Helsingfors klassiska centrum. Äntligen!

I dag testades det med barnbarnen, T (6½ ) och S (4). Det var succé, utan vidare. Vad hade man satsat på – ja saker barn kan ta till sig, saker som tänder barn och får igång leken. Det var skomakarverkstaden och skeppsdäcket med salt-och kaffesäckarna man kunde lossa och lasta. Det var ett helt rum fullt med dockskåp – de flesta kunde man leka med. Det var ett mörklagt dockteaterrum och en teatergarderob med utklädningskläder. Det var en handelsbod att leka butik i, ett klassrum att leka skola i, och en livslevande mormor som kunde besökas i ”mummola”, detta oöversättbara finska namn på mormors hem, hoppeligen det bästa stället i världen. Museimormorn gick där och tassade och pysslade och syntes alldeles hemma. Liksom den detaljerade 70-talsmiljön som fick lite äldre besökare att ropa till – ”en sån där hade vi också hemma hos oss”. Allt fick man röra och plocka med, vi befann oss ju i barnens stad.

Och barnbarnen rusade från rum till rum och lekte och hittade på. Var och en enligt egen läggning. S hittade en kasettbandspelare och där blev hon fast. T ville leka butik gång på gång. Passade bra eftersom det också är mommos älsklingslek, ja ännu inför pensionen.

Vi lekte i några timmar, sen ville T besöka domkyrkan på andra sidan torget. Det var snopet att Sankta Lucia inte var hemma. Hon besöker kyrkan bara en gång om året ,13.12, fick jag upplysa. Annars är det en biskop som heter Irja som rår om kyrkan, en tant i mommos ålder. Nå det lät också bra, tyckte T.

Vilken toppdag. Jag har skrivit det förr: att leka är nödvändigt! Jag glömde berätta att vi först styrkte oss med nybakade bullar, saft och kaffe på Esplanadkapellet. Bullar är också livsnödvändigt för alla åldrar. Nedan bildbevisen.

IMG_1892

IMG_1897

IMG_1899

IMG_1894