Mitt hundrade blogginlägg är detta, minsann. Då måste jag få skriva om något riktigt roligt, nämligen barnkalas. Födelsedagskalas är något jag studerar i mitt jobb, med den följden att varje kalas jag är bjuden på registreras i min hjärna, fotograferas och arkiveras när jag är återkommen till jobbet. Såna är vi folklivsforskare, och våra familjer tar oss med ro.

Igår var det fröken S som firade 4 år i kompiskretsen. Uppför den snöiga backen trampade de i mörkret, 7 små gäster följda av mammor och pappor. Skalade av sig lager på lager av vinterplagg, överräckte lite förläget sina paket till den likaledes echaufferade jubilaren, fick sina partyhattar och lotsades till övre våningen för allt det som tillhör ett kalas: tårta, godis, saft, mete – och mest av allt fritt spring-omkring.

Tema skall det vara på kalas – och eftersom S är dinosaurus-galen var temat givet. Det var dinos på ballongerna, dinos i godispåsarna, små dinos betade i karamellhögarna och dino-ljus blåstes ut på tårtan. Hattarna hade dino-stuk och cup-cakesarna var dino-gröna. Mycket var köpt i god tid på mammas och mommos resa till Berlin, KDW hade en imponerande dino-avdelning, urdjuren är i tiden.

När mor E var liten hade hon Halloween-födelsedag (redan 1987 ca) och när syster T firar ska det vara prinsessor och blommerier. Don efter person ska det vara, annars är födelsedagen en meningslös högtidsdag.

4-5-åringar är tacksamma festfirare. De är oberörda av vuxet deltagande – mommo får gärna hänga med, de är glada och okritiska. Snart nog slår förpuberteten in och festkretsens krav dikterar agendan. Men än så länge är det påhittigheten som regerar – och alla ville ståta i sin dinohatt kvällen ut.

En och en halv timme senare pälsade de sju på sig, vinkade lite småsömnigt och försvann i mörkret. Vad tyst det blev!

026

Vad har du fått, S?

035

Jag vill smaka på allt – på en gång!

034