The Dynamic Duo! Så heter duon som uppträder just nu på gamylhotellet i Funchal. Oj dom sjunger ”I just called to say I love you”, en forntida låt jag glömt. Mycket i duons repertoar ger glada hälsningar från unga dar. Det är ju avsikten förstås. Dynamisk, nåja. Välljudande, jo tack, på ett konserverat sätt.

Själv är jag allt annat än dynamisk efter kvällens middag. Vi valde en sylta utan inkastare. Maten var anpassad efter grovjobbarstorlek, mycket lokal, intressant nog. Men min förrättsbondost hade jag levt på hela veckan hemma, och min köttgryta (innehållande både potatis och bröd, samt serverad med pommes frites) hade hela arkivet ätit sig mätt på till lunch.

Det är hemskt pinsamt när man får enorma, i och för sig välsmakande portioner. Man äter och äter och när man inte mer förmår tycks allt vara kvar. Fåfängt kamouflerar man det hela med servietten och förklarar sig för servitrisen. Men hur i friden kan nån tro att en ensam liten mormor kunde lägga in allt detta?

Min whiskypinne börjar sina, duon klämmer i med ett annat 80-talsörhänge. Jag börjar längta hem till Eurovisionslåtarna!

20130222-220151.jpg