Vardagen har återvänt och allt som finns kvar av resan är ett kolossalt tvättberg. Många avskyr att packa upp efter resor, men till åtskillnad från det förhatliga packandet gillar jag denna återanknytningsrit till rutinerna. Jag älskar tvättmaskinens jämna brummande, prasslet av den stora högen dagstidningar, det stillsamma undansättandet och småplockandet. Att ta det egna hemmet i besittning igen, tossa runt i lugn och ro.

Det var också skönt att åka buss till jobbet i dag. På väg i min egen stad dit ljuset återvänt lite mer, där allt är sig hemlikt och vant. Det är skönt att kunna komma hem, det är en av resandets fundamentala betydelser. Att ha ett självklart hemland och en liten lägenhet, ett välbekant jobb och allra mest en familj och vänner att längta till – och kunna återförenas med, vilken lycka!

Allt detta är sannerligen inga självklara varor i denna vilda värld. Men man måste ut lite emellanåt för att till fullo inse detta privilegium.

20130226-210741.jpg