Etiketter

,

Hur man än vänder sig överfalls man av de kyrkliga funderingarna. Tyvärr är det ofta sensationella och negativa rubriker som braskar. Som nu detta med predikanten Pirkko Jalovaara. Jag har undrat länge över henne, men på något hoppfullt sätt försökt tolka hennes värv till det bästa. Aldrig hört henne tala själv, men läst en del intervjuer med henne i damtidningarna. I förra numret av Kirkko ja kaupunki annonserades i klartext ett av de nu påtalade tillfällena i Berghälls kyrka. Pirkko lovade att med ”den troendes auktoritet kunna befria de närvarande från sjukdom, smärtor och Djävulens makt”. Formuleringarna har satt igång diskussionen, biskoparna har åter fått träda till.

Sen är det lagen om samkönade äktenskap som det är motigt att få till beredning. Och alla argumenten om att ”till man och kvinna skapade han dem”. Trött på diskussionen, tacksam för att det finns eldsjälar som orkar uppvigla till kamp för människor och mänsklighet.

Så är det religionens änglalika sida. I missionsbrevet representerat av en trosviss ung gudskämpe som kommit till insikten att Gud tycker om detaljerade och precisa böner. Han är som en chef som gärna vill ta ställning till ett väl berett förslag, kan man kanske säga. Bönen om en lagom stor lägenhet i närhet av morföräldrarna resulterade för den berörda familjen  i en lya på hissåkningsavstånd till den äldre generationen.

Vad vet jag, Gud är mysteriernas Gud, kanske är han just så här. Det låter också lite som ett av exemplen på att Gud har humor, tycker jag. Men samtidigt gnager resonemanget lite – denna levererande Gud är inte långt från de små privata människomanipulerade avgudabelätena. Jag tror jag fortsätter med ”ske din vilja”.

Och påve ska det väljas och det ena med det andra. Inte är kyrka och tro i skymundan och bortglömda i alla fall. Så länge änglar och demoner kämpar måste man välja sida.