Vi sitter på matstället Linnatuuli strax utanför Tavastehus. Turen är inställd på tavastlandsmetropolen Tammerfors – det skall beskådas Madama Butterfly. Då jag beställde biljett i juni 2012 trodde jag mina pengar satsades på världsstjärnan Soile Isokoski. Det var för hennes debut i Puccinirollen jag avsåg förflytta mig 150 km norrut, satsa pengar på hotell och bensin.

Två dagar före resan kunde jag i tidningen läsa att Soile just vid vår föreställning bytts ut mot en koreansk sopran. Mina protester till Tammerforshuset klingade för döva öron. Informatören var stursk i sina formuleringar. Det var ”en arbetsgrupp” som valt att byta ut huvudrollsinnnehavaren vid vissa föreställningar – det beslutet hade fattats långt efter att biljettförsäljningen rullat i gång. Detta förfarande var mycket vanligt i operavärlden. Det måtte jag väl förstå att Butterfly är ett helhetskonstverk oberoende av enskilda rollprestationer. Det kommer nämligen nog resten av publiken att förstå.

Jag inlade ännu en protest – för jag tycker inte detta var rent spel. Det var lurendrejeri, inte force majeure. Jag är Isokoski fan, jag hade valt och betalt för att höra min idol.

Nåväl, bara att ge sig iväg. Jag hoppas koreanskan en dag kan benämnas ”den nya Callas” och vi får skryta med att vi hörde henne i ett tidigt skede av karriären.

Än så länge harmar dock morgontidningarnas rubriker från Isokoskis föreställning i onsdags: ”En stor triumf”, läste man, ”en seger för Isokoski”. Knappast en överraskning.

Nå här sitter vi på Linnatuuli. Maken har ätit en lövbiff. Långtradarchaffis-gourmet. Snöyran avtog redan i Klövskog. Nu ska vi ha kul. Tror jag trallalla.

20130308-144323.jpg