I morgon klockan 15 ska jag inleda weekendens förlustelser med att gå på bio. På nöjesfronten utlovas i helgen i övrigt både damsupe (även flickträff kallad, vi är i åldern 50-65) och keikka i söndagens högmässa med fräsiga damkören. Mycket damigt på gång alltså.
Damiga är även mina filmval i allmänhet. I morgon ska jag se Dustin Hoffmans regidebut ”Quartet” med två älsklingsdamskådisar, Maggie Smith och Pauline Collins. Filmen berättas i dagens blad ha lockat de mogna generationerna till biosalongen. Jag kan inte säga att jag nånsin pausat i min kärlek till de levande bilderna på den stora duken. Men visst går jag mindre än i de vildaste ungdomsåren – mest biobesök gör 12-24-åringarna berättar bladet och det låter ju logiskt.
Jag var väl just under 10 då jag besökte biosalongen första gången när Beatles-filmen ”A hard Day’ s Night” nådde förortsbiografen. Min bästis och jag var vid biljettluckan redan dagen innan för att försäkra oss om en biljett. Vi klädde oss i sammetsklänningarna och hängde guldhjärtat runt halsen – det gjorde man ju också när man besåg årets sagopjäs på Svenska teatern. Det fanns till vår förvåning ingen garderob i det slitna nöjespalatset.
Vi var en handfull åskådare som vrålade till de kända låtarna. Det var absolut underbart och sen dess älskar jag bio. Varje söndag i barndomen gick vi på matine, ofta var det Tarzan eller Zorro. Det kostade 20 penni i inträde. Ja, jag är en ålderstigen dam, det framgår klart.
I dag betalade jag med en kulturkupong jag fått av firman för upphöjande av min arbetskapacitet. ”Elämyksiä arkeen toivoo työnantajasi” står det tryckt på dem – d.v.s arbetsgivaren önskar mig upplevelser i vardagen. Man kan också satsa sina kuponger på filmkultur, turligt nog.
Kanske jag t.o.m. belönar mig med en påse lösgodis. Men bara en liten. Man måste hålla igen lite. För en hel bunt av mina kuponger har jag satsat på kroppskultur, deltagaravgiften till motionsjippot Damtian i maj.
Nog ska min arbetskapacitet vara på topp efter denna kulturella vår!
Carola Ekrem 