Vi lever i våren som inte riktigt vill sig. Det är liksom genomfruset och snålblåsigt alltigenom. Och därtill är tiden frusen och snål också på annat sätt. Det är mycket sjukdom och dysterhet omkring oss. Påminnelser om att allt är skört, att vi bara har just denna andningens sekund. Att inga garantier finns för nånting alls.

Under tider av detta slag är jag alltid tacksam för att jag har en gudstro. Att jag inte stapplar på för mig själv, att den osynlige Guden nog är närvarande på sitt hemlighetsfulla sätt. Att han bär mig mer än jag antagligen märker. Och att jag inte behöver öda energi på förklaringar och formuleringar. Han vet vad sucken betyder.

20130415-224305.jpg

Annonser