Hemkommen från årets första maj firande i Kajsaniemi. Akademen sjöng fint, vi träffade vänner med anknytning till skolan (både den egna forna, och makens arbetsplats), arkivet, kören och resten av livet. Ett litet finlandssvenskt hem är första maj i Kajsaniemi. Och så fick vi sjunga Vårt land med Akademen, det kändes också fint. Vårt land – jag älskar det!
Men nog är vårt finländska första maj-firande tystlåtet. Vi tassar omkring och dricker bubbel försynt, stan är stillsam och lugn, fast man ser på minerna att vi är så tagna av den plötsliga solen och värmen och av att maj är kommen. Men vi är finländare, vi tar det piano. Vi är inga tjoare och larmare, finlandssvenskarna lite värre än de andra, men inte mycket.
Sen åt vi lunch på restaurang Salutorget. Och som ifjol frågade de oss om vi vill boka för nästa år redan nu. Javisst, sa maken. Jo, om vi lever, kommer vi så gärna, tillade jag.
Nu tupplur, sen mera bubbel i solen. Hej, dunkom, så länge vi levom, sjöng ju också Akademen.
Carola Ekrem 