Inget speciellt på gång just nu. Annat än oändligt mycket vitsippor och koltrastdrillar. Så är det varje år: vi söker frenetiskt vårtecken, en tussilago här, en nyckelpiga där. Och plötsligt är backarna vita, det surrar yra humlor överallt och den skira grönskan överfaller en.

Ja handgripligt överfalls maken som är astmatiker. Björk och al och allt blommande har en besvärlig sida också. Snart blommar också lönnarna, mina favoriter, men vid det laget är vi väl inpackade för fasadreparationen. Annars ha vi paradutsikt över några väldiga exemplar utanför balkongen. De brukar blomma så man tycker de nästan lättar från markytan i sitt prunk.

Jag finner lite tröst i naturens under just nu. På torsdag får man ta ledigt på rättan Kristi himmelsfärdsdag. Jag kan inte med att folk kallar dagen ”Kristi flygare”, med kort y, det gjorde salig far i tiden, och man hör det än.

I år infaller den kristliga märkeshelgen dagen innan en dag jag gruvar mig för. På fredag är det begravning. Vännen Christinas sista jordiska högtid.

Om solen bara lyser något litet ska jag följa makens exempel och slå mig ner på balkongen i helgen. Och försöka komma i balans igen, ens lite.

20130506-221050.jpg
Nej kära maken borde inte röka cigarr varje afton i kvällssolen. Men det gör han ändå. Astman blir varken sämre eller bättre av det, hävdar han. Och det lär han väl veta, med 58 års erfarenhet.

Annonser