På Kirkko ja kaupunkis insändarsida publicerades i dag några nya inlägg i diskussionen rörande min forna hemförsamlings inriktning, av mig och många andra stämplad som destruktivt stockkonservativ, av andra karakteriserad som ett av Herrens lagtrognaste toppcentrum på jorden. Jag frestades att skriva ett saftigt inlägg i debatten och började så smått fila på formuleringarna.

Men medan jag laddade maskinen i tvättstugan kom beslutet: nää! Inte en tanke till på den fruktlösa debatten! Nu ska skådas framåt, inte bligas bakåt. Den som blickar bakåt förstenas, som Lots hustru och en binge hjältinnor ur den klassiska berättartraditionen.

Alltså öppnade jag mig för andra tankar. Den kära TV:n inspirerade genast till två banor: Wagner och Grekland.

I dag firas ju kompositörens 200-årsdag och bakom mig tutar Yle Teemas jubileumsvisning av ”Valkyrian”. Himmel vad det hojtas och vad det bullrar. Vem vet, kanske blir jag Wagnerian vad det lider, hittills har jag bara koncentrerat mig på ”Wagner light”, typ Tannhäuser. Men så älskad som den stentunga produktionen är borde jag väl ge jubilaren en rejälare chans.

Sen kom fjärde delen av (en av mina mest älskade skådespelerskor) Joanna Lumleys Greklands-serie. Det är tur att en resa till landet är beställd, annars skulle jag ha fått kontakta Solresor direkt.

Jag får alltid höra att den som reser till Medelhavet när den nordiska sommaren blommar som mest är galen. Jag erkänner: jag är spritt språngande galen i detta hänseende, speciellt i Grekland.

Inget slår de solnedgångarna, den blixtrande hettan, de vitkalkade små samhällena vid det märkligt blå havet som inte kan ges nån entydig färgbenämning, det mustiga vinet, den enkla superba maten. Där vilar kroppen och själen, där är min sommar.

Så inte orkar jag gaffla mot en binge halstarriga präster och elda upp raseri och förgrämelse inombords än en gång. Nej för böveln, nu gäller det att supa in av skapelsens goda frukter istället, så länge chansen finns!

20130522-203716.jpg

Annonser