En timme 40 minuter tog det för mig att avverka Damtian i konditionsvandrartakt. Dottern joggade i mål på dryga timmen.

Man kan ju tycka att denna prestation är både banal och medioker. Men för mig är den en ögonöppnare. Jag märkte bl.a. att

– det är bra att utmana sig själv
– det är skönt att röra på sig
– det är roligt att dra på sig idrottsplagg i fräna färger (jo, du ser nog lite clownaktig ut medgav maken i morse när han inspekterade min korallröda mundering)
– det finns betydligt tjockare kvinnor än jag som dock rör sig gasellaktigt snabbt
– det finns betydligt smalare kvinnor än jag som flåsar vid första kilometern

Och naturligtvis anade folkloristen ett intressant studieobjekt. Har för mig att det var nån i Sverige som undersökte en rikssvensk motsvarighet. Hur månne det är på denna sida viken?

Och bäst av allt, maken som tycker hans korallröda-lilafärgade lilla köttbulle är något av en hjältinna trots allt står och steker biffar i köket. Givetvis serverade med skålar i rödaste vin!

20130526-170648.jpg

Annonser