I morgon är det studentdimissionsdag. Jag har ingen att fira, men i likhet med många andra känner jag minnena från den egna forna festen vakna till liv. Våren 1974. Då den ljusnande framtid var vår.

Jag har tänkt mycket på studentexamen och festligheterna kring den i år pga att jag håller på med en traditionsvetenskaplig frågelistundersökning kring Studenten, som festen kallas i västra grannlandet. Jag gör alltså fältarbete mentalt hela tiden, inte minst sysslar jag med nätetnografi, kollar den aktuella situationen google-vägen. Och minns däremellan själv hur det var.

När framtiden var mer osäker än ljusnande. Vad skulle man nu börja med, vem skulle man umgås med, var man vuxen nu, skulle man flytta hemifrån, skulle man hitta nån att leva med, skulle det bli nånting alls av detta knoppande liv?

Jag kan drömma mardrömmar om att jag ännu är i den situationen – fast i drömmen är det nu – 39 år senare. Jag vaknar alltid med ett ryck och det tar en stund innan jag minns. Att jag kom på fötter och gick vidare och skapade en tillvaro, en liten karriär och en liten familj.

Den smalkindade kvinnan på studentfotot var nyfiken på livet och samtidigt livrädd för det. Hon var slank, men trodde hon var tjock, hon trodde hon inte dög till så mycket, men samtidigt var hon övermodigt självsäker. Det var en jobbig tid som inleddes en festspäckad sista maj.

Mösspåtagning i flicklyceet, en sparsmakad kaffebjudning för en handfull släktingar, avfärd till stadens studenters gemensamma bal på Brunnshuset. Det var en för mammas kassa alltför dyr svallande Vuokko designklänning i stort 70-talsmönster, den är inpackad i källaren och kan nyttjas på maskerader av barnbarnen.

Det var en taxifärd hem från festen i soluppgången, staden var tyst och det kändes som att livet var slut, oförutsägbart kändes det. Med facit i hand vet man att det tog sig snabbt. Studieplats, resor och en förlovning. Allt inträffade- och med fart.

Minns du själv något om ceremonierna och känslorna under ditt studentår? Var så snäll och klicka in dig på http://www.sls.fi, Svenska litteratursällskapets webbsida. Där kan du besvara min webblista om ämnet. Kom ihåg att det är de små, till synes udda, kanske i sig lite suddiga pusselbitarna som skapar den stora helhetsbilden – också när det gäller traditionsundersökningar.

Jag menar: du behöver inte skriva en essä, eller en roman. Men glänta lite på dina minnens låda!

20130531-184525.jpg