De sista veckorna före semestern släpar sig fram. Man drar sig från dag till dag på bensinångorna, tanken är tom. Varje dag när jag kommer hem blir det en tupplur. Det är så varje år, inget att förvåna sig över.

Men i år ökar en tropisk hetta kombinerad med ett för fasadreparation inplastat hushåll utmattningen. Jag kan inte andas, jag får inte sömn, sommarlediga maken plågas av dunder och brak och helvetesborrningar.

Det är nästan bättre att sitta på jobbet. Arkivmagasinet är svalt, ett veritabelt andningshål.

Inga sommarblommor kan man köpa eller odla, var skulle de stå? Jag gläds åt varje stackars ogräs och ört ute på gården. Men där finns också miljarder tidiga myggor. Mina fötter och ben är fulla av illröda bett, jag är lite allergisk för odjuren.

Det är inget roligt med sommaren i år. Jag är för gammal för sånt här omak. Vi har planerat in resor och övernattningar annanstans över hela semesterperioden. Sen får vi låna dotterns fläkt för hemmanätterna. Och sen börjar det väl bli jul.

I dag inhandlade jag på kredit en iPhone, jag är utled på min klumpiga Lumia. Det börjar bli rutin detta med att minnas koder, skapa lösenord, uppdatera, lära sig nya och nygamla konster. iPhonen är ju lite bekant efter ett års bloggande och surfande på iPaden. Och apparaterna är väldigt behändiga när man i sällskap med barnbarnen väntar på maten på söliga krogar – dom välsignade spelen förströr och förnöjer. Jag hoppas som vanligt på många utflykter i environgerna i familjens sällskap. Med ätande ute- att värma ugnen eller producera stekos är inte tillrådeligt i plasthöljet.

Detta var en blogg om ingenting, jag har ju överhettat huvud och tankarna vimsar hit och dit.

20130603-213551.jpg