De tre verben i rubriken utgjorde det huvudsakliga programmet under mina barndomssomrar. Vår familj hyrde alltid sommarnöje, det var Sibbo och senare Emsalö som var sommarparadisen. Inga förpliktelser av typ arbetsläger på de stugorna, allt var ju till låns. Vad mamma fyllde dagarna med vet jag inte. Pappa hölls på jobb i stan. Och vi barn simmade och cyklade och spelade. Från morgon till kväll. Vi levde 60-tal.

Somt är sig likt. Barnbarnen, T som just fyllde 7 och S 4,5, har i veckan klarat av Folkhälsans intensivsimkurs, båda kan ståta med diplom, T rentav med 50-metersmärket. Båda har också lagom stora cyklar och undervisas nu i bromsande och trafikregler och allmän försiktighet.

Ur dagens perspektiv är det hemskt att minnas hur min syster och jag cyklade Emsalö runt (hon var inte äldre än T) – trafiken var visserligen mindre omfattande, men vi hade inget vett i huvudet. Och inga hjälmar på huvudet – dom var inte uppfunna.

Sen rodde vi ibland (utan flytvästar) ut till en ö i horisonten, Grisselholmen, där vi picknickade i godan ro och rodde tillbaka i blåsvädret, allt med mammas goda minne. Inga mobiltelefoner att checka vårt välbefinnande med. Så fullständigt andra tider!

Jag som i alla tider varit hönsmamma av första rangen är nu bliven hönsmommo numro ett. I alla stunder åberopar jag skyddsänglarnas närvaro, och är nog ofta till irritation för hela familjen, märker jag.

Men i spelandet – där är jag lika ivrig som jag var sommaren 61. Mofa är lekledaren när det ska spelas på iPaden. Men vill nån spela kort eller något klassiskt tärningsspel då är det bara att dra mommo i ärmen. Spela – det är fullständigt riskfritt fast det kan vara en källa till både hisnande spänning och hysteriska gapskratt. I dagens läge min favorit bland de tre sommarsysslorna.

20130615-191750.jpg

Annonser