Under ett av mina sista kundbetjäningsuppdrag före semestern stötte jag på yrket ”glansstrykerska”, det var nån i uppteckningen jag skulle leverera som hade det yrket. Det ringde en klocka! Visst! Det yrket hade ju farmors mor, den gåtfulla Emerentia Kessmeyer, sedermera Emma Breider, hustru till Anton, smed vid Fiskars bruk.

Jag minns att styvmor berättade att farmor vid ett besök i Fiskars museums köksutrymme (familjen hade bott där) erinrat sig hur det var när mamma slängde ut alla barnen på gården då hon skulle utföra sitt värv – det fick ju inte damma. Jag fick intrycket att det yrket på något sätt var ”fint”.

Googla, googla. Det fanns inte så mycket att hämta på ordet glansstrykerska, ett hundratal udda länkar på olika släktforskningssidor där folk stött på det ovanliga yrket i bouppteckningar och kyrkböcker. Efter lite klickande fick jag fram följande definition:

Glansstrykerskans viktiga och svåra arbete bestod i att stryka herrarnas manschetter, skjortbröst och ”fadermördare”. Glansstrykerskan hade högre status och mer betalt än finstrykerskorna som strök damernas kläder.

Wow, way to go, Emma! Vi har smeder och skomakare och appreturmästare och kammakare i släkten. Ja vi har en barnmorska också – det var förresten en av glansstrykerskans döttrar. Vid det årliga besöket i Fiskars skall jag nästa gång ta en tur till museet. T och S ska få höra om det tuffa fruntimret som regerade där. Hennes barn var många och köket litet. Det blir en historia att berätta!

20130628-121540.jpg