Nu och då brukar jag ta mig en titt på etikettgurun Magdalena Ribbings frågespalt ”Fråga om hyfs och stil” i Dagens Nyheter. Bladet presenterar henne som ”folkvettsexpert” som kan ge råd om ”rätt och vettigt sätt”.
Magdalena har i svenska medier utnämnts till översteprästinna med oemotsäglig expertis. Hon vet, hon ser och henne ska man lita på. Jag har för det mesta tyckt svaren på de ängsliga spörsmålen varit ”rätta och vettiga”, men häromdagen reste jag ragg när jag klickade upp DN:s webbsida.
Det var en kvinna i trettioårsåldern som drabbats av det besvärliga att många gravida väninnor ställer till med Baby showers, present- och programfester inför barnets födelse, enligt amerikansk modell. Det hela upplevdes av frågeställaren som ”pinsamt och ointressant”, lekarna med babytema var löjliga och värst av allt var ”en tårta gjord av blöjor och annat mamman kan önska sig”. Hur skulle hon nu göra, det bjöd emot att delta i festen men hon ville inte stöta sig med väninnorna.
”Usch så löjligt det låter det du beskriver”, inleder Magdalena sitt medlidsamma svar. En liten fest kan väl gå an, tycker hon och fortsätter: ”men det du beskriver låter nästan hysteriskt. Du kan med fördel tacka nej”.
Där avslöjade gurun sin totala okunskap om festsedens folkliga regelverk och utvecklingshistoria. Det var också tydligt att hon aldrig skådat den förhatliga blöjtårtan (nedan som exempel den tårta dottern fick av en väninna vid sin shower, elegant och personligt tillverkad av en mängd babytillbehör), att hon inte såg det intrikata växelspelet mellan burleskt, lekfullt, personligt, smaklöst, solennt och högtidligt i dagens festsed. Där tradition krockar med innovation i sanslösa spännande blandningar.
En sak gäller dock i alla tider. Fira och låt fira – eller fira inte, men låt andra fira. Det kunde ha varit vettigt råd nog.
Min yrkesidentitet stod plötsligt så klar för mig: vi traditionsvetare skulle aldrig beskriva en fest med adjektivet ”löjlig”, i nedsättande mening. Hör vi om ovanligare högtidsarrangemang är reaktionen en helt annan. ”Jaså, du firade på det sättet, det var intressant, vänta ett ögonblick att jag hittar en penna och får det hela nedtecknat för arkivet”.
Carola Ekrem 