Tidig söndagsmorgon. S kommer springande med sin pysselbok, ”mommo vad står här”. Det stod anvisningar på tre språk minnsann, väritä kuva- färglägg bilden -colour the picture.

Osökt association till artikel i finska hufvudstadsdraken i dag. Man frågade två finska författare om de tyckte ”tvångssvenskan” borde avskaffas i skolorna eller ej. Ordet tvång är så sanslöst i sammanhanget. Jag hade tvångskemi och tvångsgymnastik i min skola, men det var ju som det skulle. Hörde till paletten. Odiskutabelt.

Författaren Raija Oranen var grötmyndigt för ett avskaffande. Hon åberopade egna erfarenheter i nordiska sammanhang. Hon hade inget förstått när kollegerna från Sverige-Norge-Danmark (värst av allt) diskuterade. Aversionen satt djupt. Engelskan vore ju en sån god lösning. Sen drog hon fram flummiga historiska motiveringar också. Den svadan har jag hört till leda nu.

På andra sidan stod en yngre manlig författare, Juha Itkonen. Han hade en klar blick och hans ord var lika fräscha. Han talade om hur han redan i barndomens Tavastehus glatts åt svenskan som en möjlighet, ett perspektiv som erbjöds. Hur motståndet nu drivs av unkna krafter, hur en rikedom vänts till ett nationellt problem.

Han avslutade magnifikt med att den som tycker svenska språket är onödigt har slutit ögonen för vad fosterlandet står för. Samtidigt har den nordiska gemenskapen fördunklats. Vad skulle ett avskaffande tjäna till? Inte kan väl svenska språket vara så förfärligt att det motiverar så drastiska ställningstaganden?

Och tänk att komma till södra Finland och på de tvåspråkiga skyltarna läsa något lika obegripligt som hebreiska. Så blir det ju till slut.

Det är inte fråga om en minoritets rättigheter, utan om majoritetens världsbild och möjligheter, skrev Itkonen.

Jo allt har vi hört förr, men jag blev ändå glad. Och nu ska tidningsläsarna få rösta om vems argument som övertygade bäst. Vågar knappt slå upp webbsidan.

För övertygade Raija Oranen också dem som läser Hesari, då känner jag inte längre mitt fosterland. Med de två underbara språken jag ser en stolthet i att behärska.

T ska förresten delta i en finska-klubb redan från början i Eftis. För i vår familj vill vi kunna språk, så många som bara ryms in i skallen. Repetitionskurs i ryska är nästa för mommo.

20130825-090249.jpg