Fredag. Efter en dag av rensning i hyllor och lådor inför måndagens mögelstädning på arbetsplatsen väntade andra stämningar.
Några vernissager, if you please! Först föreningen Minnesvårdarnas utställning med temat Begravningskultur. Den var uppställd i Johanneskyrkans krypta och följdes av en Requiemmässa i gammal stil uppe i kyrkan.

Den lilla utställningen hade sina poänger, först drabbades man av några ståtliga begravningsvagnar och likbilar på kyrkbacken. Men en requiemmässa utan hädangången huvudperson bryr jag mig inte om. Den fick dom fira i egen ro.

Maken och jag drog istället till nästa vernissage. Stadsmuseet bjöd på stämningar från europeiskt samarbete kring jugendarkitekturen som är så central även i det kära Helsingfors. Öppnare av utställningen var Cody Douglas Oreck, entusiastisk art noveau-vän from over there, ja hon råkar vara hustru till USA:s nuvarande ambassadör i Finland också.

Det var bubbel på båda vernissagerna och uppklätt folk med näsorna i vädret. Men på båda ställena mötte man också genuint intresserat folk med värme i applåderna. Så är det ju på vernissager i allmänhet, brokig deltagarskara.

Som final på kvällen gick vi till Bryggeri Helsinki (ja, resturangen på Sofiegatan har faktiskt ett halvsvenskt namn, trevligt). Det firades Oktoberfest och vi tog oss lite bratwurst med sauerkraut. Personalen var tyrolerklädd och musiken som omsider satte igång var stilenlig. Med glädje märkte jag att restauranggästerna stämde in i refrängerna med kraft och entusiasm ”falleri fallera falleri fallera”….

Vår hemstad är vorden internationell. Och fredag kväll är det liv i luckan på alla fronter, roligt att notera ibland. Men ganska fort drog vi oss till förorten. Hemma bäst.

20131004-210419.jpg