I dag var det eftermiddagsföreställning på Operan. Tjajkovskijs Törnrosa samlade nästan hela salen full och publiken var till största delen mycket ung. Flickor i åldern 4-10 mest, tippar jag. Prinsessor. Endel t.o.m. kungligt utstyrda. Eskorterade mest av mammor och mormödrar. Baletten Törnrosa är en tjejgrej.

Alldeles enkel att ta till sig är ju baletten inte. Den är vacker att se på, väldigt påkostad. Den äldre publiken kunde glädja sig åt finesser som att ensemblens kostymmode efter de gångna 100 åren växlat från 1600 till 1700-tal. Och de yngre hade många roliga sagofigurer och djur att skratta åt.

Men det är ställvis lite trögare. Sista akten är ju ett enda pärlband solon och pas de deux’ar där hela avsikten är att Törnrosa och prinsen ska få bevisa att de hör till eliten i operabaletten. Hisnande för en vuxen, men lite kalabalik blev det i salongen. Mycket skruvande i stolarna och högljudda viskningar.

Men på en dagsföreställning är det inte så noga. Det är skönt att barn får vara med på barns villkor – och intresserad var ju publiken. Ingen hade väl direkt släpats till denna föreställning. Prinsessor vill ju gå på prinsesstillställningar, det var också vår T:s idé. Hon såg Törnrosa redan för några år sedan (då iförd prinsessklänning) och ville nu själv kommen i skolåldern introducera lillasyster S i det fina.

S orkade bra, men lite tröttsamt blev det mot slutet. Paustrakteringen föll henne emellertid fullkomligt i smaken. Hon tog till vara namnlappen som visade att det var här sällskapet Ekrem-Frantz skulle inta förfriskningar.

T bläddrade i vårens operaprogram och märkte att en ny sagobalett är på kommande, ”Skönheten och odjuret”.
”Den kan vi väl se, mommo”, tyckte hon. Nå, utan vidare! Det är underbart att operamatinéns magi drabbat också den yngsta generationen!

20131019-182923.jpg