Vintertiden har sänkt sitt mörker över den sena eftermiddagen när man ska dra hemåt. Höststormen har dragit över Norden, men nådde vår kust i avtynad styrka denna gång. Men regnat har det, bevare. Jag har en känsla av att fullkomligt släpa mig fram i halvmörker.

Dessutom har man förvirrat befolkningen vid tågbanan mot Vandaforsen med att låta tågbanorna byta riktning. Det är ett förfärligt rusande på perrongen när folk inser att de är på väg ut till mörkaste stadsgränsen, inte in till jobbet som avsikten är. Lite längre har min arbetsväg blivit så här. 30 trappsteg och några hundra meter känns mycket i oktobermörkret.

Men. Det är tisdag. Och efter tisdag kommer onsdag och då får man vin och öl hos oss. Sen kommer torsdag när man får sjunga i kör, och så nalkas fredag, kronan på vår vecka. Helgen ligger framför en, måndagen är långt borta.

Tisdag betyder också i dag Downton Abbey och Kunglig korvrätt till middag. (Rena rama husmanskosten, men så är receptet rubricerat.) Det glimmar till lite i mörkret.

Nu längtar jag så intensivt efter julilluminationerna. Dottern och systerdottern har redan hängt upp några ljusslingor. Jag börjar tycka att det är en överlevnadshandling. Det är ju faktiskt inte ens två månader till jul.

20131029-204337.jpg