För jämt ett år sedan bloggade jag också denna afton, kvällen före det som egentligen borde vara Allhelgonadagen, 1.11, men som hos oss förflyttats till inkommande lördag. Det är hursomhelst All Hallows Eve, Halloween i kväll. I Finland firas, som jag redan konstaterade ifjol, den importerade spökhögtiden under en utdragen period av maskerader, valhänt trick or treatande (alltid oklart vilken kväll man borde vandra omkring) och allt högre berg av pumpor i matvaruaffärerna.

T.o.m hos Ekrems fixades det till några pump-lyktor i år, vi påhejades av barnbarnen. (Här tog jag f.ö. en paus och tände lyktorna på balkongen, det är ju i kväll firandet borde kulminera s.a.s.).

Ännu är Halloween ett frö till dispyter i vårt land. Man tycker antingen vansinnigt illa om ”den hemska amerikanska festen”, eller så älskar man den. I de årliga medieintervjuerna upprepar jag varje gång samma sak: nej, jag trycker varken på gilla- eller ogillaknappen. Jag noterar och observerar. Tycker jag det är roligt att fixa pumpor med barnbarnen gör jag det, avskyr lilla S att klä ut sig till maskerad ska hon väl slippa. Ingen behöver fira en endaste fest i kalendern. Det är att plocka för sig som vid smörgåsbordet. Du bestämmer!

Men en helg som på något sätt automatiskt stämmer till eftertanke är nog Alla helgons dag. Den infaller under mörkaste höstperioden (ja, det var ju faktiskt så att den i tiden skapades för att utrota den hedniska spökfesten), den drabbar en när det är som tröstlösast i naturen, innan aningen av juldagsmorgon börjat glimma, när vi har största sannolikheten att drabbas av melankoli och levnadssmärta.

Som så ofta förknippar jag psalmer med årsfesterna, jag är ju bekännande kristen och därtill uppvuxen under en tid när man i skolan lärde sig en rejäl bit av psalmboken utantill. ”Den stora vita här vi se, som tusen fjäll i snö sig te”, sjöng man på Allhelgonadagen (den texten omarbetades i nya psalmboken av självaste Anders Frostenson, till det sämre tycker jag). Det är en mäktig psalm på norsk folkmelodi, den är durstämd till både text och ton. En himlavision till tröst mitt i själadagsmörkret.

På lördag får vi tända ljus för dem som fattas oss i detta livet. I morgon ska vi fira allhelgona-halloweenfest på jobbet. Vi har haft en tung höst med mögel i huset och många omställningar att tackla. Nu ska vi ha lite ”hallå vin”-gille och gemenskap för att lysa upp sinnena.

Och när allhelgona väl är över nalkas om några veckor Uppbrottets söndag, Domsöndag – och äntligen Första advent!

20131031-211944.jpg