Vad är det? Svar: skolbasaren. Den är sig lik genom tiderna, ty konceptet tycks hålla.

Vi hade i dag glädjen att besöka basaren i Mårtensbro lågstadium för första gången, där är barnbarnet T etta. Det var uppträdande av en månghövdad skolkör, på gården stekte man korv, innaför dörren gräddades det våfflor. Det såldes snabblotter, det bjöds på kaffe, det såldes mat och bakverk som kompetenta föräldrar hade förfärdigat och levererat snyggt förpackat, det var mete och bokbord och konstklubbens utställning. Det var svettigt och kaotiskt och stor trängsel.

Och det var precis som i Kårböle lågstadieskola på 1980-talet.

Av nån anledning kom jag aktivt med i Hem och skola-arbetet som klassmamma (det var inte det mest eftertraktade jobbet precis). Men nu efteråt erinrar jag mig knoget med stor nostalgi. Jag minns planeringsmöten där bossiga föräldrar kommenderade på oss mindre praktiska mammor och pappor. Jag minns hur roligt det var att dela ut lotteripriser – denna syssla hade dottern faktiskt tilldelats i år. Alla i den kön var glada och nyfikna på vinsterna. Jag minns hur oändligt långsamt det gick att grädda våfflor – i den kön stod T och jag i dag och väntade segslitet. Lilla S ville ha mockaruta, en i detta sammanhang klassisk läckerhet.

Jag ser i minnet framför mig många klassmammor och klasspappor: Chali G som på sitt tysta sätt skötte precis allt, utan åthävor, det alltid glada paret W som tog på sig ståtliga tyska wurst-hattar då de stod tillsammans i korvståndet, Uffe S som nu är död.

Det var fina dagar! Och nu är en ny generation i leken. Som är sig underbart lik. Jag har nu privilegiet att stå på andra sidan disken, välja bulle och köpa lotter. Njuta av körsången. Livets hjul har rullat fram en bit, och det känns gott.

Folkloristen i mig tänker naturligtvis genast: har nån skrivit om skolbasaren som kulturelement? Här finns ett kaotiskt evenemang med ett flertal både praktiska och mentalitetshistoriska trådar att utreda. Ut med er på fältarbete!

Aj, att mommo Ekrem kunde ta med bandspelaren och kameran själv? Nej, för böveln, låt undantagsgumman njuta av sin kaffekopp i fred och ro!

20131116-192957.jpg

Annonser