Maken är ute och kryssar med 175 andra fysiker och kemister och jag firar fredagsmys solokvist. Har slagit läger i köket, hällt upp lite bubbel, Bengt Bergqvist musikpratar i radion, i vardagsrummet pågår tydligen På spåret. Jag vill ha ljud och ljus i mitt ensamma hus.

I morgon ska familjens damer besöka Anglikanska julbasaren. Hoppeligen saluför de christmas crackers, vi åker ju inte till London i år. Sen ska vi titta lite julskyltning, man vet inte när man hinner dra runt på stan inför jul, ty nu accelererar det med begivenheter.

På måndag infaller Katarinadagen, enligt familjetraditionen officiell julstart (alltsedan dotterns barnajular). Lilla S har ärvt namnet Katarina och skall följaktligen få en namnsdagspresent, julattiraljer för dockskåpet, a la Lundby. På Katarinadagen flyttar tomtarna in i köket heter det i family-loren, och nu också julgranen i dockskåpet.

Sen har jag plockat fram min julbok där jag antecknar namnen på dem som ska få julkort och julpostpaket. I år är listan lite kortare än ifjol, sorgligt att notera. Men å andra sidan har jag beslutat att inte vara njugg med kortskickeriet i år. Alla jag tror kan glädjas av ett kort ska få ett! I år beställer jag sannolikt från Kyrkans utlandshjälp. Välgörenhet och julkort hör definitivt ihop.

Jul, jul, jul, alltså, jag hör hur några läsare håller på att storkna. Med vad annat har vi att lysa oss i mörkret just nu.

Bara dåliga nyheter i medierna. Mest beklämd blir jag av de dystra bulletinerna från Johannes församling, den andra av huvudstadsförsamlingarna som håller på att raseras av underliga personalkonflikter. Jag läser hur de anställda där flyr den inflammerade miljön. Och jag minns att det snart är ett år sedan jag drog mig bort från min förr så älskade församling, Petrus. Där stod det inte rätt till heller.

Om en vecka ska det sjungas Hosianna. Hjälp, fräls, ge lycka betyder det hebreiska ordet. Och aldrig har det i huvudstadens svenska kyrka varit mer motiverat att falla in i det ropet!

20131122-215119.jpg