Detta är tiden på året då det tenderar bli mest spring och rusande. Det mesta i mörker därtill, det är bara under dagens ljusa period man sitter still i arbetsrummet. Dygnet har liksom allt färre och färre timmar.

Nej det är inte julstress, sånt känns jag inte vid. Det är ”mycket på gång-spring”. Allt är inte tråkigt heller, det blir bara lite mycket emellanåt. Och när en hel familj alla har mycket var för sig blir summan en hel del spring. Både fysiskt och mentalt s.a.s.

Om jag nu tar denna veckas dagar. Varje dag har fyllts av möten och skolningar, det hör som tur inte till vanligheterna i mitt jobb. Jag tenderar tycka sånt är bortkastad tid nuförtiden. Jag skulle hellre sitta och jobba ”på riktigt” i arbetsrummet. Jag har blivit sammanträdeslat.

Men nu var det möten för hela slanten som hackade av dagarna och i dag som kronan på verket skolning i ett nytt dokumenthanteringsprogram som visade sig vara obegripligt. Det är ju alla nya program först, men dom är obegripligast en mörk dag i slutet av november.

Sen har jobbets glöggkör börjat öva inför årets uppträdande. Det är mycket roligt, men det hackar också dagen i ännu mindre bitar. Sen ska det sjungas i damkören också, springas dit i kvällningen. Och i går var det operaföreställning. Också det nöjsamt, men det slog hål på kvällen. Till sist har man rusat av och an hela veckan och varken fått så mycket jobbat eller uträttat hemma heller. Tvättkorgen svämmar över.

Men allt detta spring, det är ju livet. De flestas tillvaro är ju nån sorts variation på samma tema. Så länge man har flås kvar, vill säga.
I morgon fortsätter det med körsång både på jobbet och med damkören som ska uppträda på kvällen. Lördag ska vi assistera med barnbarnens simskola. Dubbelbokningarna i den unga familjen är ännu fler än hos oss gamyler.

Och jag måste säga att det gladaste springet denna vecka var just avhämtande av T och S på skola och dagis igår (mellan maratonmötet och operan). Far hade övertid, mor har sändning i radio varje dag till 17.00. Så vi hämtade flickorna och hann också ta ett mellanmål på McDonald’s.

Jo, det är en hemsk sylta med ohälsosam mat. Med det går fort att springa in utfodra hungriga barnbarn och morföräldrar. Och samtidigt få höra vad som står på i fröknarnas liv just nu. De har också mycket spring att berätta om.

Men på söndan, då springs det inte hos oss. Det är första advent och T:s kör sjunger i Mataskärs kapell. Det blir turkisk mat och sen Hosianna. Stilla helgdagsfrid i planerna.

20131128-222133.jpg

Annonser