På ovannämnda ställe vistades jag en stund i går kväll. ”Pysselhelvetet” kallades samma plats av en mamma som dragit runt med sina aktiva barn några svettiga timmar. Jag tycker båda benämningarna beskriver platsen utmärkt. Den enas helvete kan vara den andras paradis. Speciellt i juletid. Också när det gäller Arbetarinstitutets julvaka, en institution i huvudstadens festförberedelser.

Man ordnar alltså en gigantisk pysseltillställning för stora och små. Tjugotalet olika programnummer kan man välja mellan. Det är ljusstöpning, julserviettvikning, tillverkning av halmlyktor och garntomtar, det är torrtovning och våttovning (det blir också julpynt av de traditionella hantverksmetoderna), det binds kransar av granris, bakas pepparkakor och det formas marsipangrisar. Bland mycket annat.

Evenemanget tycks vara speciellt populärt för mor- och farföräldrar som introducerar barnbarnen i gamla jultraditioner och umgås lite avslappnat på samma gång. (”Hu, famo släpade dit mig varje år, och jag avskyr marsipan, särskilt den där kliddiga man suttit och format på en god stund”, utropade en arbetskamrat.) Nå de flesta deltagarna såg nog ut att ha genuint roligt och visade stolt fram sina alster.

Varför jag förirrat mig till julvakan? Jo, damkören sorterar under Arbetarinstitutet och vi deltog genom att sjunga julsånger lite här och var i huset. Vi har inte så många uppslipade julsånger än, så det blev att välja mellan hurtiga ”Deck the Hall” och sorgmodiga ”Var inte rädd för mörkret”. Vår raska dirigent stack in huvudet i klassrummen och tog tempen på deltagarskaran för att veta vad som kunde passa. Jag tror vi drog ”Deck the Hall” 12 gånger, det var bara serviettvikarna som såg tillräckligt allvarsamma ut för det melankoliska programnumret.

Men visst var det roligt! Att folk kommer samman och gör saker, och får pyssla loss, riktigt av hjärtans lust. Jag undrar om inte julvakan kunde passa ganska bra för T och S. Dom är väldigt pysselbenägna, nämligen. Det kan man inte säga om mommo, jag får lite angst av sånt pillrande. Men det ska finnas dom som slår ihop händerna och utropar superlativer inför all skaparkraften också.

Och visst – lite pysslat har även jag i mina dar. När jag av händiga dottern introducerades i användning av lim-pistolen tillverkade jag av udda julpynt kransen som nu pryder vår ytterdörr under jultiden. Kolla nedan – visst är den lite – småpysslig?

Glimrande advent, kära läsare!

20131130-181657.jpg

Annonser