Den som känner obehag eller utmattning eller ointresse för julpynt kan sluta läsa ögonabums. För nu har det pyntats i det Ekremska residenset. Under årtionden anhopade glaskular och tomtar och tennprydnader och girlander har plockats fram ur sitt förvar.

Fast inte riktigt allt. För i ett visst skede tog kraften slut, och något entusiasmen. Fast procedurerna sköttes under intagning av bubbel. Sådan är traditionen. Och visst måste pyntet luftas en gång om året.

Men du milde. Så det finns av det. Det är allt från tilltufsade girlander från mommos och moffas gran till årets inköp från resor till Skiathos, Irland, Amsterdam och Köpenhamn. Allt är sammankopplat med människor och minnen. Det är nästan för många hågkomster som ramlar över en när man öppnar dessa boxar. Det är både glädjefyllt och känslosamt.

Nu ska jag göra som dom där inredningsbloggarna plägar och pressa på er några bilder. Först julgranen själv, 14 euro kostade den endast på Plantagen, den syns kanske inte så bra under krafset, men tycks grön och grann.

20131217-220658.jpg

Sen årets julidé, julutställningen. Jag har under årens lopp fått flera speldosor, några med julmotiv och en sån där glittrande julstad. Därtill kommer att det minsta pyntet inte kan hängas i granen, utan har fått plats i en speciell pyntställning jag tiggde mig till att få köpa i en butik – den var avsedd för skyltning. Julutställningen är tänkt för barnbarnens besök, de älskar att skruva upp speldosa efter speldosa och ställa julstaden på olika blinkningar.

Den sista detaljen i kavalkaden är en Aalto-vas maken fick i julklapp av nån elev nån gång. Inspirerad av pyntet jag såg under en resa till Wien har jag fyllt den med kulor och ljusslingor från Ikea.

Det drar definitivt mot jul. I dag kunde jag glädja mig åt en läcker och glad jullunch med kollegerna. Och när jag kom till vårt lokala köpcentrum var förnöjelsen total: den finska församlingen hade sänt ut en grupp Tiernapoikia (ett speciellt finskt stjärngossespel) som uppförde sina visor mitt i affärsruljansen. Jag gav dem så gärna en slant. Tiernapojat hör till mina mest älskade jultraditioner.

Detta var ett smakprov på julhemmet. Mysigt eller hemskt -hur man ser på saken. Sparsmakat och elegant är det inte. Men fullt av liv.

20131217-222016.jpg

20131217-222113.jpg

20131217-222134.jpg

Annonser