Här ligger väl nu det mesta av årets julkortsskörd framför mig på bordet. Snart ska de hängas på sitt sedvanliga snöre på väggen, men först ska jag granska dem lite närmare. Ett kort är ju inte bara ett kort utan ett litet avslöjande om hur livet lever.

Där är kortet från honom som blev änkling i våras. Motivet är en tomte som vandrar runt i ring i sina egna spår. Det känns symboliskt och lite ledsamt. Men det glädjer mig att vår adress är skriven på en klisterlapp som vittnar om att han sänt en hel del kort. Vilket betyder att han är igång, organiserad och med i det sociala.

Här är kortet från henne som var väldigt sjuk häromåret. Fotografiet på kortet vittnar om att det åter finns kraft att baka pepparkakshus med familjen.

Det är kortet från henne jag skjutsade till kyrkokören i 18 år. Vår kontakt har varit bruten i ett år nu, men ett julkort vittnar om att vi minns och sänder en tanke.

Här har vi paret vars kort alltid har motivet av ett konstverk mannen framställt under året. Också i år kom ett fint kort, han är i gång, fast han verkade lite fåmäld och disträ senast vi träffades.

Varje kort har sin lilla historia, sin association. Ibland står det en personlig kommentar under julhälsningen, ibland har namnteckningen plitats med skakig hand.

Varje kort är mig så innerligt kärt.

Dom är ju s.a.s. summan av mitt liv och mina minnen.

20131219-220017.jpg