Staffansdag. Vi har kommit till den effektfullaste högtiden i julhelgen, martyrernas dag. Röd liturgisk färg, ett stråk av realitet i julfjolleriet. Medan kyrkorna under julbönen och midnattsbönen var överfulla hade i dag bara ett trettiotal sökt sig till gudstjänsten för att höra om hjältemodiga kristna och ett hopp som bär över tid och rum.
I går firade vi fröken S femårsdag. Det är tradition att jubilaren själv bestämmer menyn. I år blev det far J:s egenhändigt tillverkade pommes frites med korvspindlar. Och givetvis kinuskitårta. Det var underbart gott. Vi testade julspelen och mofa och T experimenterade lite med trollerilådan. Twister gick inget vidare för mommo, mofas rygg tål inte ens tänka på de konsterna. Det nya dansmattespelet jag glömt namnet på var kul också för äldre generationer. Lady Gaga har en rytm körsångare kan få in takten till. Nu talar vi givetvis basnivå. Fast – min salig mommo hade nog aldrig försökt sig på sådana här pellejönsprov!
I dag kan man beundra julklapparna – sen stundar släktmiddag här hos oss. Jag fick en superlätt resväska, en flaska Amarone, en guidebok till instundande Paris-resan och två flotta halsband T och S valt ut. I år hade vi skrivit verser till alla klappar. Det röda halsbandet T valt hade versen:
Mommo du är rar & snäll
Orkar ej med mycket gnäll
Med denhär så röd och fin
Glänser mommo som en rubin!
Med S:s turkosblå smycke följde ett sanningens ord:
Ingenting
blir till nånting
om man har
för lite bling!
Jajamen, i julnumret av Svensk Damtidning bar födelsedagfirande drottning Silvia liknande garnityrer! Bling och bubbel må vara slagorden för det instundande året!
Carola Ekrem 