Det är inte många månader min ålder börjar med en femma längre. I sommar, vill Gud, instundar min 60-årsdag. Det är ju ofta så att man inte riktigt känner att man är i nån speciell ålder. Ibland verkar det som man fortfarande borde pressa på med nån sorts karriär – det är när man märker att jämnåriga får fina tjänster eller slår världen med häpnad på något vis.
Ibland synes allt möjligt – jag har t.ex. noterat flera teologiestuderande som satt igång just vid 59, räknar med att bli klara vid 63 och ha 5 år i prästtjänst framför sig, om inte fler. Jag har svårt att tänka så. Men jag är full av beundran. För oftast tycker jag mig själv vara i hoppackningens och avslutningens tider, åtminstone vad gäller jobbet.
Andra vänner har ju aldrig nått så här långt på ålderstrappan, de rycktes bort i förtid. Inget är säkert eller garanterat. Vi kommer att fira 40 års studentjubileum i år också, både maken och jag – och en skara ynglingar och snygga brudar. Jag tycker mina klasskamrater ser oförskämt fräscha ut – både i verkligheten och i FB.
40 år sen maken och jag träffades och förlovade oss blir det också. Så nog finns det att fira, alltid.
Man får ta ut allt det roliga som beskärs, så jag följer min jämnåriga FB-vän Ingemar som nyss proklamerade 2014 som ett jubelår för de uppnådda 60 med allt de innebär. Det behöver ju inte vara så stora högtidligheter hela vägen, men man ska inte låta märkesdagen och milstolpen slira förbi oförmärkt.
Halva glädjen är ju planeringen och att överraska sig själv och andra. Så vi får se vad det blir. Anpassat efter kraft och kassa. Till Venedig har jag t.ex. inte råd att jubileumsresa i år. Men jag har ett alternativ – Kilkenny! Mina tycken är brokiga som synes. Irland har jag sett skamlöst lite av under mina år.
Sen ska jag utmana mig att vandra damtian igen, och hoppeligen åka på körjubileum till Östnyland. Många familjeresor är också i planerna, samt en konferens i Innsbruck, om dom godkänner mitt proposal till paper. Mycket sittande på balkongen och stora pelargonrabatter förgyller en i önskningarna solig sommar.
Smått och stort i det jämna firandets tecken. Och mest av allt: möten med människor, de närmaste och käraste, de länge sedan senast träffade – och kanske riktigt nya besläktade själar.
Skål för det – och gott nytt 2014!
Carola Ekrem 