Det är klent med bloggtema-inspiration, men jag får följa dagens trend och ta upp lite varierande tankar i blandad kompott – d.v.s. podcast-blogga, eller vad man ska kalla det. Varför jag nu börjat tänka på den uttrycksformen – jo, dottern har tillsamman med en kollega lanserat podcasten Eva&Pöll, vi avnjöt första avsnittet igår till fredagsbubblet.

Dottern sa häromdan att man på redaktionen skrattar åt det faktum att vad dom än tar sig till på de sociala medierna är det alltid deras egna mammor som ”gillar” det först. Hemskt och bakvänt vore det väl annars, får jag inflika!

Nåja, jag tyckte i alla fall det nya initiativet var mycket nöjsamt, kom just på idén att jag kunde starta något i genren – i samarbete med nån talför kollega, vad sägs om gamylpodden Anne&Carola? Men eftersom den inte ligger ute än får jag fortsätta på bloggsektorn. Denna nya vilda värld är full av spännande möjligheter!

Så vad har jag för andra funderingar i dag? Tja, det har varit en vanlig lördag, med lång frukost vid de tjocka dagstidningarna, sent omsider in till stan där vi lunchade och gjorde inköp. Shoppa gör inte jag. Jag köper det jag behöver och därmed basta. I dag behövde jag en dagbok för det nya året, ett nytt paraply och en flaska grenadine. (Coctailhour ska vidta igen efter glöggsäsongen).

Men vad skymtar under de andra inköpen på fotot nedan? Jo en ask, en underbar rymlig ask, inköpt i en pop up butik med indiska saker i stationstunneln. Jag är inte regelrätt shoppare, men ser jag en oemotståndlig sak slår jag till. Det är omöjligt att motstå en vacker ask. En tom ask är en möjlighet. Denna var dessutom så härligt blå.

Sen kom vi hem, slog på en bandning av dom nya Poirot-avsnitten och kokade en kopp espresso. Dead man’s folly hette avsnittet, och man kan fastslå att det var ett akstycke av sällan skådat slag vad gäller invecklad och hjärnvrickande intrig. Det måste rent av vara nyttigt för tankeverksamheten att följa så kringelkrokiga mordgåtor.

Också annars tror jag på deckargenrens nytta. För tillfället läser jag om de äldsta Maria Lang deckarna. Det är fantastiskt att tänka in sig i det sociala klimatet i 1950-talets Sverige. Och språkligt förnyande. Ordet ”skärmytsling” dök upp i texten i dag. Det hade jag glömt, men kan nog ha nytta av framledes. Det ordet smakar härligt på tungan.

Så det var nu allt för i dag! Tack och hej, leverpastej, som dom sa i Bert-böckerna vi läste i slutet av förra seklet.

20140111-193633.jpg

Annonser