Inte är jag ensam om att tycka illa om årets första månader. Det ser jag nuförtiden varje dag på FB. Halkan, mörkret och fest-tomheten. Dag läggs till dag, utan fokus, utan variation. Inget att blogga om egentligen.

På jobbet fylls dagarna av ärenden som inte kommer nån vart. En bok kommer inte ut på grund av en medförfattares nonchalans, en annan bok är jag själv oförmögen att färdigställa, en tredje kommer jag aldrig i gång med att påbörja. En artikel är i görningen – den kommer nästan säkert inte igenom referee-granskningen. Ett föredrag lämpligt för europeisk publik borde totas ihop, fast det behövs tack och lov först i september.

Lyxproblem, alltihop. Tvärs över gatan sitter kolleger i ett arkiv som kanske snart får packa ihop – man hoppas ännu på under och god vilja. Universitetet i gamla huvudstaden entledigar tiotals anställda. Det är dåliga tider på arbetsmarknaden och jag har det egentligen oförskämt bra.

Det är januarislappheten som inte vill släppa.
Men snart, snart blir det påskliljor, vitsippor och balkongen full av pelargoner.
Bara dom ens skulle släcka julgatan!
Eller har stadens ljusansvariga också beslutat att det får lysa till Kyndelsmässodagen i år?

20140120-193519.jpg

Annonser