Det var helgen i tre ord. Lördag kväll samlades tjejgänget (jag hittar inte på ett bättre ord) hos väninnan B, åt, pratade och skrattade. I dag gästades nya hemförsamlingen av biskop Irja, det har timat visitation i veckan. Inte för att jag kommit något vidare in i det nya församlingssammanhanget, men en sak är i alla fall odiskutabelt underbar – nämligen nämnda biskop Irja. Hon utstrålar klokskap och empati och vidsynthet. Hennes predikan värmde och lyfte själen.

På eftermiddagen var det åter dags att assistera lite vid barnkalas – denna gång var det S:s femårsdag som avfirades med åtta små vänner från dagis. Det var pony-tema, godislandskap att frossa på, sedvanligt mete och en nyhet -pinatan. Tydligen har den gjort inträde också på finländska barnkalas, innovationer är ju alltid välkomna i sammanhang där påhittighet är trumf.

Det var ett rysligt bultande på pinatan innan storasyster T drämde till den enhörningsformade skepnaden så karameller och leksaker regnade runt golvet.

Ett bra kalas var det, och ett genuint finlandssvenskt drag uppdagade jag också denna gång. Det framkom efter en kort replikväxling i tamburen att lilla E, S:s kamrat i Esbo-dagiset är son till mor Evas klasskamrat från lågstadiet i Kårböle. E:s mormor visade sig åter vara klasskamrat till bloggmormor, det var i Tolari folkskola i Norra Haga. Tre generationer – we are family – åtminstone nästan.

Så det var festligheter helgen igenom. Och nu är det bara en vecka till Kyndelsmässodagen – och februari, minsann.

20140126-171211.jpg

Annonser