Barnbarnet T hade ärende i telefon häromdagen:”Mommo, jag har sett ett hus vart ni kan flytta. Det är nära skolan och har stora balkonger med glas där mofa kan ha sina blommor”.

Det har varit på tal lite löst ett tag nu, att maken och jag känner oss färdiga att flytta. Som jag redan för ett år sen skrev har alla band till den nuvarande hemorten brustit: släktingarna har antingen flyttat bort eller dött, detsamma gäller vännerna. Församlingsbandet brast. Kommunikationerna från förorten har blivit sämre – och framför allt – dotterns familj bor 25 km bort – det är faktiskt så långt till bortre Esbo.

Det sista bandet kapas i veckan då svärmor flyttar till seniorboendet i Södra Haga. Sen är det bara vi kvar i Gamlas. T:s förslag – Sökö – är inte oävet. Verkar vara ekonomiskt genomförbart också. Systematiskt har jag listat för- och nackdelar i det nuvarande boendet, här några exempel:
-vi har världens finaste gård, huset är nyrenoverat, fina grönområden finns omkring
-men att klättra till fjärde våningen är tungt, lokalen skulle också behöva en hel del uppiffning, fast dom stora yttre reparationerna nu är genomlidna.

Mest är det nog att vi fastnat i ett stadium som liksom är förgånget. Här finns inget nytt att hämta och inget gammalt kvar.
Sökö skulle ha många fördelar – hus med hiss måste det vara, man kan få havsutsikt, det finns simhall, det går rakare bussförbindelse till stan än från Gamlas, fast avståndet i sig är längre.

Och T och S skulle vara närmare. Kanske också en ny svensk församling kunde bringa nya möjligheter.

Vågskålen lutar definitivt åt flytta. Och nu får planerna inte förbli på dröm- och luftslottstadiet länge till.

20140201-163639.jpg