Årets stora fest på min arbetsplats är överstånden. Det hela inbegriper solenn akt med program och prisutdelning, följt av en rituell middag med många tal. Festdräkt utan ordnar.
I år kunde jag inte förmå mig att delta. Den som läst min blogg ett år kanske minns att beslutet fattades redan 5.2 2013. Jag hade genomlidit en mördande tråkig programfest i Universitetets solennitetssal och satt gäspande vid middagsbordet. Jag fick gäspa i fred, ty mina bordskavaljerer brydde sig katten i mig.
Javisst, jag är ingen briljant middagskonversatör och varken ung eller vacker, så felet var säkert delvis mitt. Men hur som helst lade jag på minnet att slopa festen nästa år. Eftersom det är mitt sextionde jubelår och jag bara ska göra roliga saker passade det bra. Jag gick på en drink med väninnan R och sen hem på ett par till med kära maken. Inte ens en Runebergstårta åt jag – not my kind of cake.
Men fest kan bli festligt på annat vis. I morse återkom kollegorna som deltagit i evenemanget till arbetsplatsen, lite sent, men fulla av historier. Vi som valt att stanna hemma fick oss till livs livfulla resuméer av programmet.
S och A visade sig vara amatörskådeseplare av rang när de återgav enaktaren av Mikael Lybeck som varit ett av huvudnumren. ”Var är jag”, väste S släpigt och såg sig flackande omkring. ”Det ….är ….. som …. himlen …. rasade…., reciterade A med dyster uppsyn. I den stilen alltså.
Pjäsen som haft en halvtimmes sövande effekt på publiken i salen blev till ett ståupp-nummer som fick en att vrida sig. Också körsången åskådliggjordes och kontentan i alla tal återberättades i blixtsnabb nyhetsform.
Vi fick också detaljerade beskrivningar av middagsmaten, de råstekta biffarna och den tunna kantarellsåsen, den bleka puddingen med de fåtaliga bären, och vad det var.
När allt var berättat hade vi andra också varit på fest. Men tydligen en betydligt roligare fest. Fira kan man göra på många sätt. Och detta upplägg är sannerligen inte det sämsta!
Ursäkta vanvördigheten kära arbetsplats! Jag kanske återkommer något år, men då får ni nog tilldela mig ett präktigt penningpris. Så det blir nog i nästa år i nävermån när tuppen värper ägg, som ordspråket säger.
Carola Ekrem 
Nu förstår nog inte varför du är så missbelåten med programmet på solenna delen av festerna ? Om ni alla är lika missnöjda – ta då snälla kontakt med programkommitten. Jag var inte där heller i år, men nog i fjol vill jag minnas. En god kavalkad av litet mera experimentellt får man – o dina kompisars kommentarer om i år motsägs av flere FBanteckningar som tyckte avslutningen var jättefin o festlig.
Festkommittén agerar i en annan galax än firmans småfolk. Och vem är vi att lägga oss i hur man vill profilera sig? Fint att höra att festen uppskattas, tycker man som jag att det överlånga programmet inte höjer livsglädjen kan man ju stanna hemma.