Nu har vi hållit på och rotat i svärmors flyttbo tre kvällar i rad. Det väller ut saker ur skåpen. Jag tror varje tändsticka som köpts till hemmet sen 1930-talet finns kvar. Inga antikviteter, nej. Bara saker.
Häromdagen skrev jag att böckerna är värst i flyttsammanhang. En annan jobbig sak är fotografier. Och diapositiv. Det finns ungefär en miljard av båda sorterna i makens föräldrahem.
Nu står tre enorma Bauhaus-flyttlådor i vår källare. Sommarens fritid är spikad. En påse i taget får jag se igenom bilderna. Gallra med hård hand. Dom med text och släktanknytning i en hög, dom med text och lokalintresse till arkivet, resten i papperskorgen.
Till diapositiven ställer jag mig kallsinnigare. Alla lådor med texter som ”Italien, Kreta eller Nordnorge” åkte ut ren nu. Nordnorge betyder de tiotals resor med Hurtigruten svärföräldrarna företog, till svärfars fosterland. Bilder av fjordar. Fjäll. Mera fjordar och ännu mera fjäll. Det var deras resor, svärfars fotointresse. Det var DÅ.
På några lådor stod det ”Släkten” eller ”Leif”. Dom la jag i kolla närmare-högen. Det blir ett sjuhelsikes kollande. Men jag är van. När moster dog hade jag 18 lådor dokument. Hon var ju dement på slutet och gömde viktiga papper och pengar på oförutsedda ställen. Gällde att gå igenom allt noga.
Så mycket mer är inte att göra nu. Svärmor var över en sista gång och tog det hon glömt packa, dottern valde sina minnen igår kväll, maken tog till vara den lilla fina samlingen på bilden.
Så var det hemmet upplöst. Snart kommer lägenhetstömmarna. Dammet lägger sig äntligen och vardagen fortsätter i nya rum – med betydligt färre prylar.
Carola Ekrem 