Det våras försiktigt. Så mycket att jag erinrar mig bristerna i min lättare garderob. Båda gamla vårjackorna har hål, jag tenderar slita slut ytterplagg. Inte har jag mer än ett par promenadskor heller, det är oroligt. Ett i reserv är väl ändå minimum.

Så man borde shoppa. Problemet är att min lön i den stund den betalas ut i det närmaste utplånas. Vi har hög hyra efter alla reparationer i huset, många försäkringar ska betalas nu, församlingarna har sänt ut sina årliga gravvårdsavgifter. Och Visa-räkningar har vi igen. Resor tär på kassan.

Nå, kläder måste man ju ha, om än kreditkortet måste fram igen. Problemet är att alla jackor i min storlek i butikerna är grå, svarta eller smutsbeiga. Dom säljs på avdelningar där man säger sig saluföra kläder för storartade, excellenta kvinnor.

Plaggen talar ett annat språk. Sjunk in i väggen du tjocka gumma, fräser de! Svart äter upp lite av allt som bullar ut, viskar de, välj mörka nedtonade nyanser. Göm dig, dölj dig!

Så farao heller!!! Jag vill ha färg på mig, på hela runda damen!

Dottern, min trogna stylist och personal shopper har hittat en lila rock på postorder, här hade plusstorlekarna dessutom ett neutralt namn utan falska anspelningar på formidabla former. Den har jag beställt, nu hoppas jag bara den sitter. Så jag kan slå till med en matchande schal.

Skorna är ett annat problem. Dom är alltid fel i formen och klackhöjden nuförtiden. Hittar man ett lämpligt par är det lika bra att köpa två med en gång. Och skor, det är dyrt det!

Jakten fortsätter.

20140311-192143.jpg